Kan det va såååååååååå svårt som det verkar på dig??? Varför skena iväg som en tokig häst med en åsnas humör... att vägra o lyssna ... bara galopera vidare i den riktning du har fått det. Ta dig tid att förstå... varför kan du inte ge mig det? Varför måste det alltid va som du tar det trotts att jag om o om o om igen flera gånger på raken försöker förklara för dig. Varför e det så kul att få mig känna mig misslyckad o oförstådd jämt när det gäller saker jag säger??? Vill du att jag ska sluta prata med dig, gör snart det. Detta gör ondare än det va tänkt från början, ville bara veta dina känslor om saker. Kan det va så svårt o säga dem med ord utan att straffa mig för det?? Känns fan så igen... Vi planerar o bara för min undran... nej då ska vi det inte!!!! JAG HAR JU FÖRSTÖRT ALLT O JAG VILL JU INTE ...helt plötsligt bara så där. Ville fan inget hellre men men... livet e väll som det e o jag får bara så gott vänja mig vid att känna mig straffad för orden ur min mun när jag undrar o känna mig missförstådd... en misslyckad jävel som bara ställer till det.

kyss tjejen du inte ville dela dina känslor om saker med

Jag vill dela mitt liv med dig, vill inget så mycket som det men tänker inte vara åsna som dig o inte göra det för att missförstånd o ovilja att förstå finns med.